Hundar med Addisons sjukdom

Hypoadrenocorticism är ett samlingsnamn för alla sjukdomstillstånd som uppstår vid nersatt produktion av binjurebarkshormon. Addisons sjukdom är en av de sjukdomar som innebär att binjurebarken bildar för litet av hormonet kortison.

Symtom
Sjukdomen debuterar oftast vid 4-5 års åldern. Symtomen kan vara ospecifika som nedstämdhet, slöhet, svaghet och uttorkning. En del hundar som obducerats, har haft helt förstörda barkzoner i binjurarna. Obehandlade kan hundar med hypoadrenocorticism inte överleva i längden.

En hund med Addisons sjukdom kan mycket akut bli sjuk, den får en s k Addison-kris. Detta innebär att blodcirkulationen i kroppen sviktar. Återflödet av blod till hjärtat är otillräckligt och hjärtat slår långsammare. Detta beror på att det är en störd elektrolytbalans med förhöjda kaliumvärden. En mycket låg blodsockerhalt gör att hunden kan få kramper. Hunden måste snabbt under veterinärvård eftersom det finns risk att hunden dör i detta skede.

I en del fall kan hunden även sakna aldosteron, vilket är ett hormon som påverkar elektrolytbalansen. Bristen på aldosteron är orsaken till hyperkalemin.

Diagnos
Det kan vara svårt att ställa en diagnos i början eftersom elektrolytförändringarna inte behöver vara påfallande. Ett blodprov visar ofta att hundar med Addisons sjukdom har en störning i blodets elektrolytbalans i form av förhöjd kaliumhalt och sänkt natriumhalt. Vid misstanke om Addisons sjukdom kan ett enkelt blodtest, s k ACTH-stimulering, ge besked. ACTH-stimulering innebär att mängden kortisonämnen i serum mäts före och efter tillförsel av adrenocortikotropt hormon, ACTH. Detta hormon bildas naturligt i hypofysen. Hundar som Addisons sjukdom har ett lågt utgångsvärde för kortisol i blodet och det sker ingen stegring vid stimulering med ACTH eftersom binjurebarken inte kan bilda kortisol.

Hundar som drabbas av denna sjukdom kräver livslång behandling med kortison eftersom deras egen produktion är utslagen. Sjukdomen är ganska sällsynt och tikar drabbas oftare än hanhundar.

Ärftlighet
Det är inte vetenskapligt bevisat men det finns en misstanke om ärftlig komponent. Hur nedärvningen sker är inte kartlagt. Hundar som har hypoadrenokorticism bör ej gå i avel. Det finns alltid en risk att kullsyskon kan föra anlaget vidare.

De flesta fallen av hypoadrenokorticism är idiopatiska, d v s har okänt ursprung och uppstår spontant. Det finns några hundar som har visat tecken på en autoimmun reaktion i samband med Addisons sjukdom. Misstankar finns att den idiopatiska formen har en autoimmun bakgrund. Det finns fall då såväl hypoadrenokorticism och hypotyreoidism (underfunktion av sköldkörteln) uppträtt samtidigt.

Det finns även fall då hypoadrenokorticism är orsakade av medicinsk behandling. Vid Cushings sjukdom föreligger en överproduktion av binjurebarkshormoner och då medicineras hunden för att minska aktiviteten i binjurebarken. Detta kan medföra att aktiviteten blir för låg och då kan hypoadrenokorticism utvecklas. Ett annat fall är då hunden under en lång tid behandlas med kortison eller behandlas med en hög dos kortison som tvärt avslutas. Kroppens egna kortisolproduktion hämmas under kortisonbehandlingen och vid ett abrupt avslut av behandlingen hinner den egna produktionen inte alltid komma igång.
(Källa: http://www.tollarklubben.org/sjukdomar/addison.htm )

— Till minne av Enzo, läs berättelsen här!

— Addisons sjukdom hos hund (Projekt)

— Dansk sida om hundar med sjukdomen!